En pinnsoffa.

Jag har länge velat ha en pinnsoffa i köket, när vi först flyttade hit så lämmade de förra ägarna ett barbord med stolar till, vilket var riktigt snyggt men nackdelen var att det blev väldigt svårt att rymmas vid bordet när man fick gäster. Jag började istället leta efter ett perstorpsbord som jag tycker är riktigt fina och praktiska då de är rätt små, vilket är bra då vi bor i en rätt liten tvåa, men att det ändå finns möjlighet att dra ut extra skivor om det skulle behövas. Jag hittade ett bord och billiga pinnstolar vilket blev väldigr bra i vårt lilla kök. Men så var det ju den där pinnsoffan....

Jag visste att min farmor hade en och tänkte att har jag tur en dag så får jag ärva den eftersom det är i princip omöjligt att "fynda" en pinnsoffa nu när det är så modernt med 50-60 tal och när min farmor gick bort förra året så fick jag ärva den. Den var i orginalskick så jag tog på mig de händiga handskarna och slipade bort all den gamla färgen för att sedan måla den vit och klädde om sitsen till svart istället för rött. Jag är himla nöjd med den och även mina två katter älskar att sova på den på dagarna. Den har bra med sittplatser och otroligt skön att slänga upp benen på när man vill vila middag. Sedan är det ju såklart världens finaste minne av min fina farmor. Jag tror att hon hade gillat att den hamnade hos två katter som  vaktar den dagligen. 

Här är i alla fall en före och efter bild på den.